Överlevnadsstrategi vid möten med björn

Det kan du läsa om här.
För säkerhets skull citerar jag artikeln nedan.

1. Stå stilla och njut och förundras gärna ett ögonblick över vilken oerhörd tur du har, att som en av få svenskar ha förmånen att någonsin få se en björn ute i det fria.
Yeah, right.

2. Låt den sedan gärna veta att du är där. Prata lite med den som man gör med en stor hund, i ett vanligt och vänligt tonläge, hosta till kanske eller harkla dig lite grann. Hör den dig inte, så klappa lite lätt i händerna.
Allvarligt. Hur många skulle komma på den här idén? Det är inte en stor hund det är frågan om.

3. Gå sedan sakta bakåt utan att vända dig om. Gå inte närmare.
Ganska onödig punkt. Det begriper väl vilken normalbegåvad människa som helst.

4. Spring inte. Björnar springer mycket fortare. Klättra inte upp i ett träd. Björnar gör det också, både snabbare och effektivare. Följer björnen nyfiket efter, släpp då några av dina tillhörigheter på marken, en efter en. Klädesplagg till exempel. Då stannar den ofta en lång stund för att lukta och undersöka.
Att björnar både springer snabbare och kan klättra i träd visste jag redan. Ändå är det kanske just dessa två reaktionsföreteelser som helt naturligt slår en vid ett eventuellt möte med en björn, snarare än att prata med den som en hund.

5. Skulle du mot alla odds ha sådan otur att du faktiskt blir anfallen, menar experterna att man ska lägga sig ner i fosterställning med ansiktet mot marken och hålla händerna till skydd över nacken och armarna på sidorna av huvudet.
Just det. Lägga sig ner och spela ”död”, är tydligen det bästa sättet att värja sig på. Hoppas nu bara björnarna också är medvetna om detta. Annars känns det som om uttrycket ”bättre fly än illa fäkta” ligger närmare till hands vid ett sådant här möte.

3 kommentarer

Kommentarers RSS TrackBack Identifier URI